Malaysia till Perth

Flygresan från Malaysia till Perth tog 7 timmar. Vi åkte med Airasia, samma flygbolag som vi flög med till Malaysia. Det var det mest obekväma flygplanet som jag någonsin har flugit med. Flygstolarna var hemska. Jag visste inte hur jag skulle sitta för att det skulle vara bekvämt. Flyget mellan London och Malaysia var helt okej. Personalen var hjälpsamma och trevliga som de ska vara.

Sen när vi kom till flygplatsen så började nervositeten om vi skulle komma in i Australien eller inte. Vi började med att slänga all frukt som vi hade köpt med oss för att äta på flyget. Man får inte ha med frukt, träd, mat m.m in i landet, då det kan vara skadligt. Vi har skrämt upp varandra för vi har kollat på gränspolisen i Australien som har gått på tv (tror det heter något sådant?). De är verkligen stenhårda och då menar jag verkligen hårda. Vi står i kön och vi skrattar och är glada för att vi nästan nått vårt mål, vi kollar oss omkring och alla ser hur allvarliga som helst, så jag säger till Linda att vi måste nog skärpa oss. Helt plötsligt kommer det fram en vakt som står och kollar intensivt på oss. Han kommer fram till mig och frågar var jag kommer ifrån och vill kolla på mitt pass. Jag visar honom och han nickar och går tillbaka till sin plast.  Fattade inte riktigt varför. Sedan kollar vi in vakterna runt omkring och alla som sitter i sina bås för att kolla pass. Det står även en extra i varje bås för att granska all extra noga. Man kände sig verkligen uttittad och nervös. Väl framme så visade jag passet och han kollade på mig noga och frågade vad jag skulle göra i Australien, var jag skulle bo och vem som skulle hämta mig vid flygplatsen.  Han nickade och log. Sen skulle han scanna mitt pass men det funkade inte så jag fick följa med till ett kontor där de fixade det. Killen började även fråga saker om mitt visum som vi hade fixat innan, men han bara skrattade och det var lugnt. Linda fattade inte vad som hände och hon blev nervös. Hon trodde de skulle ta mig. Men det gick bra, men jag kan inte påstå att det var någon soft stämning.

 Sedan fick vi ställa oss i en kö till där de skulle ”röntga” handbagaget och resväskan. Alla glodde fortfarande ovanligt mycket. Vi kom igenom och på andra sidan stod Viktor och väntade på oss. Allt gick perfekt !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0